redundans

RSMS på Copyriot har skrivit ett inlägg om den indignation som luftats mot vissa som kallar sig liberaler men ändå stödjer lymmellagen och andra rättsvidriga företeelser.

Han har flera ingångar i debatten men jag tänker inte bemöta dem alla (klockan är ändå 2:20 just nu). RSMS tycks främst uppröras över att jag (och andra skribenter på Dagens Konflikt) inte kritiserar socialdemokratin (jag läser den ur en bred betydelse och väver in vänsterpartier och fackföreningsrörelsen) som självklart också är en del i det jag kallar för det ”realliberala” projektet. Jag utgår ifrån att RSMS anser att jag är ojysst i hur jag riktar min kritik (då han ändå läser det politiska objektet som något som spänner blockgränserna och då sedermera inte borde spela någon roll vem jag adresserar).

Just i denna debatt så är det ju inte så konstigt. Jag utgick nämligen ifrån en konflikt som jag tyckte mig se mellan ”liberal-ismen” och den konkreta politik som denna idétradition idag kommit att representera i stora drag. Mellan människor som intresserar sig för ”liberal-ismen” och de som säger sig representera en liberal politik. Det är denna inre konflikt jag (för tillfället) intresserar mig av, och inte socialdemokratins reträtt in i liberala värderingar de senaste 70 åren.

Men sedan är det ju givetvis så att ordet liberal har olika betydelser i olika kontexter. När kritik vänds mot liberaler på ett partipolitiskt plan från vänsterhåll är det ju ofta en borgerlig idétradition man angriper och inte ”liberal-ismen”. Och att inte förstå att ordet liberal idag har fått ett annat representationsskap vore rakt dumt.

Och visst finns det en kritik mot socialdemokratins ideologiska och värdeförskjutning även hos Dagens Konflikt. Och hittar inte RSMS den så har han nog bara googlat lite dåligt…

RSMS tar sedan in debatten på ämnet våld. Här verkar vi utgå ifrån det som RSMS beskriver som en humanistisk uppfattning av våldet. Jag skulle nog mena att många som deltog i protesterna runt COP15 har en annorlunda uppfattning om vad som gör våld. Att en liten klick människor har makten att sitta i ett slutet rum, med världens samlade resurser (producerade av alla de som finns utanför rummet) – och med hjälp av våldsmonopol hålla press, intresseorganisationer och protester på behörigt avstånd – skall besluta över vår eventuella framtid, det skulle nog i många ögon tolkas som våld.

Jag skulle alltså hellre tala om våldet som när någon tvingar in någon annan i en relation denne inte har någon makt att ta sig ur. Att genom att köpa upp all mat i världen tvinga någon annan att svälta ihjäl är en våldshandling. Att hota någon med fängelseburar och buntband från att våga demonstrera i framtiden är våld. Att genom lagar tvinga folk på flykt tillbaka till en land där de med största sannolikhet kommer att torteras ihjäl är också en fruktansvärd våldshandling. Eller varför inte miljöförstöring som RSMS själv tar upp. Detta till trots att dessa handlingar går långt bortom ”bilden av ett knytnävsslag” och befinner sig inom lagens gråzoner.

All vettig politik har som strategisk utgångspunkt att förkasta våld. Där håller jag med RSMS till fullo. Men om man ser COP15 som de rika ländernas våldförelse på de fattiga ländernas befolkning så kan mycket väl en civil olydnadsaktion vara rimlig för att försöka stoppa denna våldshandling…

Läs Osynliga Partiet om det Liberala våldet

Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver Evo Morales startade en omröstning om att bevara moder jord, admin skriver Släpp Tadzio, danskjävlar!, Anders_S skriver Revolutionära Fronten svarar GP, jesper skriver Indignation och liberala klusterbomber, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Jan Björklund har lyssnat på vänstern