Ett slakt inlägg i debatten om sexköpslagen
Jag hör gång efter gång att förespråkare för sexualköpslagen beskylls för sexualmoralism. Att man på genom att förbjuda människor att tillskansa sig sex genom betalning också förtrycker vissa sexuella begär.
Jag blir lite fundersam över detta påstående. För är det själva betalningsutförandet som är det essentiella i sexualakten? Det är lite som om borgarna skulle rättfärdiga avgifter på statliga museum genom att hävda att själva betalningen var en del av upplevelsen.
Och om det nu mot all förmodan är så undrar jag om det inte går att lösa på samma sätt som de som gillar våldssex och dominanspippande gjort. Jag menar; kan man inte bara träffa några likasinnande och leka affär med varandra? Två monopolsedlar mot att få bli fingrad av Alexander Bard.
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Fildelning bättre för artister, Björn Nilsson skriver Anarkistramsa om terrorism??, Jinge skriver Jens Holm – EU Inifrån – Boktips, H Palm skriver Bokhandel och antikvariat – samma kris, samma krig., slutstadium skriver Vad få vet…
11 kommentarer »
RSS feed för kommentarer till det här inlägget.
Sexköpslagen inskränker rätten att själv bestämma varför man har sex, den inskränker också möjligheterna att söka frivilliga att förverkliga sin sexualitet med, så det *är* sexmoralism. Tycker lagkramarna bör försöka motivera sin sexmoralism istället för försöka förneka den hela tiden.
Sen är det ju kul att det finns just dom människor du pratar om. Det är en ganska vanlig fetisch att vilja ha sex med främlingar (så vanlig att det egentligen inte är en fetisch men det finns en grupp som gör en poäng av det), en del av dessa går specifikt igång på att passivt göra sig tillgänglig och ha sex med vem som helst som dyker upp – ofta förverkligat just genom att sälja sex. Men det utgör nog bara någon procent av allt sexarbete så det är inte så relevant för lagstiftningen.
Bör poängteras att ‘vanliga’ sexarbetare inte säljer sexuella tjänster till vem som helst som dyker upp. De utvärderar kunderna noga både från säkerhets och mer subjektiva aspekter. Här ställer sexköpslagen till det rejält för gatuprostituerade som får mycket mindre tid på sig att utvärdera kunder på grund av lagen.
RedLib : Du undviker lite kärnan i mitt ifrågasättande av moralism-argumentet. Är det verkligen en del av sexualiteten att den ene går därifrån med den andres pengar? Jag tycker inte det (även om jag iofs. ifrågasätter sexualitetens vara öht. (pratar hellre gärningar och begär)). Jag tycker att det är lika bisarrt som att påstå att comhem-räkningen är en del av upplevelser jag får över internet. Att överlåta sin sexuella subjektivitet till någon annan är ju inte förbjudet. Vill man att någon annan skall äga dig för en halvtimme kan man ju ordna detta på något annat sätt än via ett monentärt utbyte.
Att vi i arbetarrörelsen reglerar och förhindrar vissa former av arbetskraftförsäljning är ju inte något främmande. Man får inte jobba hur många timmar på raken som helst, inte sälja sin arbetskraft om man är under en viss ålder, inte sälja sin arbetskraft i en hälsoskadlig miljö osv. osv. Moralism? Kanske det. Inskränkning av individuell frihet? Självklart, men det grundar sig i en förståelse av vårt samhälle där vi vet att människor tvingas att sälja sin arbetskraft för att överleva. Skall man ifrågasätta regleringar inom sexförsäljning skall måste man göra upp med hela denna progressiva kraft inom arbetarrörelsen.
Tycker du undviker kärnan i mitt svar. Att bestämma *varför* man har sex är lika stor del i den sexuella frihet som att få bestämma hur, när, hur mycket, med vem och vilka. Man kan ha sex för att man är kåt, för att man är kär, för att det dykt upp ett bra tillfälle att prova nått man är nyfiken på, för att vara snäll, för att man slagit vad med en polare om att ha mest sex på den här festivalen mm… mm. Att ha sex för att man får betalt är också ett giltigt skäl.
För att ha sex måste man också hitta någon att ha det med. Det är en sexuell frihet att få söka den sex och njutning man vill med alla frivilliga medel, inklusive att erbjuda kompensation.
Samhället förbjuder en del saker som är riktigt farligt, som vissa kemikalier, vissa allmänfarliga saker som utmattade chaufförer i trafiken. Men jag kan inte se sex som en i sig farlig syssla. All statistik visar även att sexarbetare hanterar risker med smittspridning bättre än folk i övrigt så inte heller där finns något skäl.
Sen kan man inta ett Klassperspektiv och det tycker jag är viktigt. Men för mej är i alla fall klasskampens ABC att låta de berörda välja, prioritera och styra kampen – och utomstående ska bara stödja den – gärna aktivt men då i samarbete med de berörda.
Man kan naturligtvis vara kritisk till en del kamp, man kan anse att den skadar klasskampen i stort, man kan låta bli att stödja det man inte tycker om eller tom motarbeta det man tycker är helt upp åt väggarna.
Jag kan dock inte se hur sexarbetarnas kamp skadar klasskampen eller några andras rättmätiga rättigheter. Inte på något sätt faktiskt.
Jag erkänner att det kanske är fråga om moral. Men knappast sexualmoral eller moralism.
Dessutom har du empiriskt fel. Om vi ser på kampen för ett förbud mot barnarbete så har vi sett att familjer som varit beroende av barnarbete aktivt motarbetat sådana förbud (t.ex. inom den brittiska arbetarrörelsen). Första personens politik är inte alltid den mest progressiva, förnuftiga eller bästa. Kampen mot spinning jenny är ytterligare ett exempel. På många områden blir denna typ av politik tvärtom konservativ och farlig. Detta betyder inte att jag inte erkänner sexarbetares rätt att organisera sig utifrån deras roll. Men lite perspektiv i debatten skadar nog inte.
Jag har som sagt inte utgått ifrån ett ställningstagande mot eller för sexköpslagen osv. Jag försöker bara diskutera vissa argument som jag tycker är problematiska och felaktiga. Att många inte lyckas se skillnad mellan moral som politisk utgångspunkt och moralism är t.ex. ett sådant problem. T.ex: Jag vill ha ett samhälle där ingen tvingas till att sälja sin arbetskraft för att överleva. Detta är min moraliska övertygelse och ingenting annat.
Jag sa inte att första personens politik alltid är rätt, jag sa att den kan ifrågasättas, den måste inte stödjas om man tycker den är fel och den kan tom motarbetas om den är helt åt skogen.
Men så länge man inte kan komma med starka invändningar om hur den första personens politik skadar andra eller skadar andras kamp så har de en omutlig rätt att bestämma över sin kamp. Nu är ingen grupp homogen, det kommer att föras fler kamper och man har visst utrymme att välja den man tycker bäst om.
Exemplet med barnfamiljer och barnarbete är till att börja med inte första persons politik. Första person är barnet – inte familjen. En annan skillnad är att barn är barn – det är vår rätt och skyldighet att beskydda dom. Att bestämma över ett barn när dom inte vet sitt eget bästa är en nödvändighet. Att bestämma över en vuxen är något helt annat. Barn konkurerade även med vuxna om jobbet. Genom att förbjuda barnarbete så fick vuxna chans att försörja familjen, och de var kapabla att ställa mer krav på arbetsförhållanden och lön. Med sexarbete är det tvärt om, om folk tvingas från sexarbete tvingas dom oftast ut på en väldigt prekär arbetsmarknad där det redan råder stort överutbud på arbetskraft och gör tillvaron sämre för många fler. De mest utsatta behöver fler alternativ – inte färre.
Vad gäller kampen mot spinning jenny var inte så simpel som historien vill berätta. Till stor del handlade den om vem som skulle skörda frukterna av framstegen snarare än att stoppa framstegen.
moral och moralism? När man inskränker andras självbestämmande utan rationella argument som tydligt visar på hur andra skadas eller ens en stor farlighet så är det moralism. Röt det sex i vår sexskräckspräglade kristna kultur så kan man lugnt ha som arbetshypotes att det är sexmoralism. Vad gäller sexköpslagen så är ju det uttalade syftet att tvinga på samhället en moral, och det formuleras ofta med retorik som reducerar sexarbetare till kroppar. Det är kränkande nedlåtande och skriande moralism.
RedLib : Jag anser att det finns väl dokumenterade fakta runt vissa delar av sexarbetet (främst de delar där handel är förbjuden idag (pornografin är inte förbjuden osv.)) som rättfärdigar vissa inskränkningar. Om vi hade en arbetsmarknad inom det här området utan negativa effekter för arbetande så har jag inte haft förståelse för att inskränkningar uteblev. Precis som med arbetsmiljöfrågor var som helst. Och ja jag förenklade historien för att visa in poäng. Men det finns åtskilliga exempel som visar på vad jag försöker få fram. Och precis som du skriver ang. spinning jenny är det uppenbart att den stora vinsten med en legaliserad prostitution inte är för den som säljer sin arbetskraft. Om det är något som vi kan se i länder som har laglig prostitution är det att den kommersiella vinsten hamnar i kapitalägares fickor, precis som i vilken genomkommersialiserat arbete som helst.
För det andra gör du det som alla frasliberaler i debatten gör. Du drar in argument som ANDRA använder i debatten. Jag har inte förespråkat sexköpslagen med moralism. Ändå känner du dig tvingad att dra upp sådan argumentation för att vinna fördelar här.
Sist men inte minst undrar jag varför det är en sak för oss kommunister att slåss för friktionsfrihet inom arbetskraftens kommersialisering. Varför ligger det i mitt intresse att underlätta viss typ av arbetskraft att vara till försäljning? Att med ”rationalism” och individens frihet argumentera för detta är inget annat än borgerlig politik. Att organisera sexarbetare, jo visst. Men det är knappast det som är frågan i den här debatten som jag diskutera.
När frågan gäller andra arbetares rättigheter, villkor och kamp kanske inte den mest relevanta frågeställningen är om det ”ligger i mitt intresse”. Däremot ligger en övergripande solidaritet mellan arbetare i alla arbetares intresse.
Vad gäller att dra in argument ANDRA använder så är nog ditt ”friktionsfrihet inom arbetskraftens kommersialisering” ett mästerprov. Jag har inte sett *någon* använda det i debatten om sexköpslagen. Det brukar betyda bekämpa fackföreningar och fackliga rättigheter. Det är inte på något sätt vad debatten handlar om.
Att se sex i sig som en så farlig syssla att det måste förbjudas att utföras mot betalning är ofrånkomligen en moralism väl rotad i en sexskräckskultur.
Det betyder inte att man inte kan reglera arbetsmiljö, t ex skulle man kunna förbjuda att köpa eller ens efterfråga samlag utan skydd. Men sådana regleringar bör utformas i samarbete med berörda arbetare, åtminstone bör deras åsikter hämtas in och värderas tungt i övervägandena.
Om man vill förbjuda allt lönearbete så vore det en annan sak – men det är knappast en framkomlig väg så länge arbetarklassen är beroende av lönearbete. Det är kontrollen över produktionsmedlen som är kärnfrågan.
De flesta problem från Holland och Australien som ofta lyfts i debatten är problem som sexarbetarnas organisationer lyft i förväg och skarpt kritiserat. Främst handlar det om regleringar som skapar ett legalt A-lag och ett ilegalt B-lag. Likväl så är den viktigaste effekten avsevärt förbättrad arbetsmiljö och säkerhet i den legala sektorn. Tysklands problem med trafiking har främst geografiska orsaker (och är faktiskt inte så stora per kapita jämfört med Sverige) – jag har noll koll på debatten där (tyskar är så stora på sig att de sällan uttrycker sig på engelska :-)
Sexarbetarna själv verkar mest gilla den modell New Zealand valt. Den är dessutom utvärderad. Där borde grunden för debatten ligga.
I Sverige har vi mest bara noll koll på läget men troligen har prostitution ökat, antalet hallikar ökat och trafiking ökat sedan införandet av sexköpslagen. Arbetsmiljön för gatuprostituerade har drastiskt försämrats, men merparten av prostitutionen har flyttat till nätet och om den vet vi närmast inget.
Jag har inte tid att kommentera allt i din senaste kommentar. Men för att återgå till min grundargumentation:
”Att se sex i sig som en så farlig syssla att det måste förbjudas att utföras mot betalning är ofrånkomligen en moralism väl rotad i en sexskräckskultur.”
Det finns inte alls denna självklara logik i detta påstående som du verkar tycka. Det kan finnas medicinska fakta bakom en sådan åsikt (även om jag inte tror det själv) eller riskfaktorer etc. Och även om jag håller med om att många grundar sitt ställningstagande i en moral, så betyder det inte att ett sådant ställningstagande automatiskt grundar sig i moralism. För ett kausalt samband finns inte här.
Jag förstår inte varför det här är ett problem. All forskning visar att det är livsfarligt att vara prostituerad. Ingen forskning visar att det är farligt i sig att ha många sexpartners så länge man använder lämpligt skydd. Alltså är sex inte farligt. Ingen har sagt att sex är farligt eller ens att promiskuitet i sig är farligt så länge man skyddar sig. Alltså har det ingenting med kyrklig sexualmoralism i betydelsen ”att vilja sätta sig till doms över någons sexualitet” att göra. Däremot är torskar de facto livsfarliga, i alla fall i sin roll som torskar. Detta vet vi. Därför bör deras verksamhet vara olaglig. Det gör det inte på något sätt olagligt att ha många sexpartners och det antyder på intet sätt att man vill reglera någons sexliv i sig självt eller hur många partners någon har. Precis som Jesper skrev från början är det intressanta varför vissa vill försvara just köpet, betalningsakten i sig med näbbar och klor. Jag läste igenom hela den här kommentarstråden men finner fortfarande inget svar på detta. Man får inte glömma att där pengar byter händer finns alltid en maktrelation!
I en kultur där avhållsamhet är norm, där preventivmedel motarbetas, där aborter är olagliga och farliga – där är sex livsfarligt.
Problemet är just din argumentation, den är som att argumentera mot fria aborter med att illegala aborter är farliga.
Folk säljer sexuella tjänster för att dom vill, för att dom behöver, för att det är enda sättet att skaffa sig utrymme att göra motstånd. Att försvåra det gör det farligt, ju mer man försvårar det ju farligare blir det. Man kanske kan få dom som bara vill att sluta – men dom som behöver fortsätter naturligtvis ändå. Det är bara grymt och cyniskt.
Pengar uttrycker en maktrellation ja – men det är inta alltid den som betalar som har övertaget. Det är den som äger produktionsmedlen som har övertaget. I ren tjänsteutövning som inte behöver produktionsmedel finns ingen automatisk maktrellation – däremot följer maktrellationer i övriga samhället med in. I det avseendet är det ingen skillnad på att passa barn eller att suga kuk.
”I en kultur där avhållsamhet är norm, där preventivmedel motarbetas, där aborter är olagliga och farliga – där är sex livsfarligt.” Men vilken kultur är avhållsamhet norm i idag egentligen? Är det verkligen ett reellt problem annat än kanske i staterna och andra dogmatiskt religiöst dominerade länder? Eller hur menar du? Upplys mig.
”Problemet är just din argumentation, den är som att argumentera mot fria aborter med att illegala aborter är farliga.” Skillnaden är väl att även ”legal” prostitution är farligt enligt allt vi vet idag? Möjligen mindre farligt än olaglig sådan, men fortfarande jävligt farligt. En annan skillnad är väl att sexköp, till skillnad från sexköp, inte är någon mänsklig rättighet i min värld.
”Att försvåra det gör det farligt” Det beror ju på vad man gör i övrigt. Erbjuder massor med hjälp till ett drägligt liv eller bara lämnar dem i sticket?
”I det avseendet är det ingen skillnad på att passa barn eller att suga kuk” Här tycker jag du bortser från både könsmaktordningen och de känslomässiga band som automatiskt blir involverade i en sexualakt. Sexradikaler kan önska hur mycket som helst att sexköp emotionellt ska bli som ett korvköp, men det har tyvärr ingen överenstämmelse med hur det ser ut i verkligheten, de emotionella men som ofrivilligt sex i form av våldtäkt, pornografi, prostitution osv ofta ger får man itne av att städa eller snickra åt någon. Ofta känns det som om man blir anklagad för ”förlegad moralism” bara för att man ens tillstår att sex är kopplat till känslor, könsmaktordning, självuppfattning, intimitet osv osv Men om du är av den meningen har du rätt – då är jag moralist. Sexualfientlig är jag inte, jag har absolut inga synpunkter på hur vuxna människor frivilligt utövar sin sexualitet med varandra. Men den glidande skalan av ofrivillighet vill jag såklart att samhället arbetar bort. Och ja, ofrivilligt sex är farligare fysiskt och emotionellt än ofrivillig trappstädning, även om båda kan sägas vara tjänster utförda mot betalning. Det finns t.ex. ingen överrepresentation av övergreppsoffer bland folk som städar trappor och att städa trappor är sällan ett uttryck för pyskiskt lidande. Att städa trappor får heller aldrig följder som att förlora sin egen sexualitet, vilket väl är sexualfientligt om något?