Bilda partier, inte arbetarklassen
Kan man på något sätt föra en konstruktiv kritik mot att organiserade socialister super bort sin tid och sina pengar istället för att bereda sig med kunskap? Kanske; men terrängen kan lätt liknas vid ett minfält.
Jag skriver detta inlägg som ett tillägg till Krastavac’s välkomnade initiativ att formulera ett längre inlägg i ett gammalt groll mellan oss. Stora delar det Krastavac skriver kommer jag inte bemöta men kärnfrågan är intressant.
Till att börja med slänger jag in brasklappen om att jag helt förstår Krastavac’s påstående om att många människor är slutkörda efter jobbet och knappt orkar ta av sig skorna innan de faller i säng. Jag säger detta för att slippa motargument som t.ex. ”lätt för medelklassungar att säga” eller ”du vet ingenting om hur vanliga människor har det” osv.
Å andra sidan upplever jag en mentalitet bland utomparlamentarisk vänster där ett växande förakt mot intellektualitet och studiedisciplin gror. Antagligen som resultat på bristande kaderverksamhet. Denna mentalitet går hand i hand med en illaluktande arbetarromantisering. Som i en identitetpolitisk anda för med sig att vissa erfarenheter ger företräde i både sakdebatt och informella hierarkier. Stundtals beskrivs det som en god egenskap att vara dåligt påläst, då det skulle påvisa en autenticitet i egenskap av socialistisk avsändare.
Idén om att marxistiska studier skulle vara svårtillgängliga blir också i långa loppet en självuppfyllande profetia. Ju större spricka mellan teori och de arbetande massorna man målar upp, ju påtagligare känns den spricka som faktiskt finns. Denna spricka bör istället vara något som vi, i socialismens långa tradition, måste försöka överbygga. Vilket också Krastavac påpekar.
Men samtidigt blir det problematiskt när man lägger över ansvaret på någon annan. Det finns inget inneboende ansvar som vilar på de som redan studerat Marx; som säger att de nu är nödgade att viga sitt liv åt kunskapsutjämning och förmedling. Eller för att utrycka mig lite dumt: ingen kommer hämta upp dig ifrån ölhakens källare en fredagkväll där du sitter varje helg och mata dig med chockladsmakande marxistisk kunskap.
För att i all ödmjukhet inför arbetande socialisters prekära vardag så måste det erkännas; det finns inga bra ursäkter i världen att inte studera Kapitalet, annat än rent ointresse. Har man tid åt ”bilderna från festen i helgen” så har man tid att skippa fyllan och sätta sig ned med ett glas rött och den stora röda boken istället. Och kan man så pass mycket engelska att man kan ladda ned och titta på ett otextat avsnitt av Scubs en vardagskväll kan man lätt ladda ner och titta på David Harveys lättillgängliga föreläsningar om Första boken.
Men för att inte fastna i en Folkpartistisk ”skyll dig själv”-retorik så vill jag återgå till rubriken för detta inlägg. Även man inför sig själv bär ett högst individuellt ansvar att bilda sig så är det för arbetarrörelsen främst ett samhälleligt problem. Därför är också våra lösningar samhälleliga.
För skälet till att det är enklare än någonsin att idag ta till sig kunskapen i Marx böcker heter nämligen organisering och inte studiedisciplin (även om en sådan måste kunna avkrävas våra organiserade kamrater). Den organiserade arbetarklassen har i över 100 år arbetat för folkbildning. Vi har upprättat studieförbund, 8 timmars arbetsdag, fri skolgång, public service, bibliotek och statliga telenät som pumpar in Internet i vårt folkhem.
Organiserade socialisters största uppgift är inte att bilda arbetarklassen utan att bilda partier som förmår skapa utrymme för arbetarklassen att bilda sig själv.
14 kommentarer »
RSS feed för kommentarer till det här inlägget.
Intressant inlägg. Men det jag tror vardagspusselbloggen pratar om är något annat än det du besvarar nu. Jag är väldigt intresserad av teoretisk diskussion, men då just i form av folkbildning, inte i form av – i brist av bättre begrepp – ”akademisk diskussion”. Som exempel har jag gått någon cirkel i kapitalet, nästan läst hela första bandet (jepp :-) plus en massa introsar. Jag är alltså en rätt dålig marxist, har många hål i min bildning, men det är sällan jag har problem att använda marx att förstå världen och hänga med i marxistiska diskussioner.
Jag har väl ändå som plan att någon gång ta mig igenom hela Kapitalet, men faktum är att om jag ”bara” ska använda denna förståelse för att förstå sin omvärld – använda det som ett vapen mot kapitalismen – så är det inte så jätteviktigt faktiskt. Om man däremot ska skriva någon uppsats till skolan, skriva någon artikel till en tidskrift eller något annat så måste man ha stenkoll på kapitalet. Missförstå mig rätt, jag argumenterar nu inte mot att det är viktigt att faktiskt ta studier på allvar, att om man pratar om Marx ska man faktiskt också ha läst marx osv. Men det är bara det att det ändå är skillnad på idéhistorisk diskussion och faktiskt _använda_ teori.
Så folkbildning är jag helt klart för (och då bör man tänka på att om det ska vara verklig folkbildning så har vi att göra med en hel del folk som aldrig satt sin fot på ett universitet – jag är en av dem – vilket faktiskt GÖR en skillnad). Men jag är mer skeptisk till många av vänsterns teoretiska diskussioner vilket ibland blir mer idéhistoria och akademisk prestige och skriva folk på näsan än verklig diskussion.
Varför kan inte ”idéhistorisk diskussion” gå hand i hand med att ”faktiskt använda teori?”, varför detta förakt för akademiska studier? Jag har inte upplevt att någon försökt skriva någon på näsan, eller ibland men det är ytterst sällan. Somliga har väl akademiska studier som prioritet för att de tycker om att studera, inte för att de vill ställa sig över andra.
Men jag förstår helt och håller slutledningen: vi ska möjliggöra för alla att bilda sig. Genom partier, ABF och vad man nu kan tänka sig.
Nja, det handlar väl inte så mycket om tiden som om orken? (”Har man tid åt “bilderna från festen i helgen” så har man tid att skippa fyllan och sätta sig ned med ett glas rött och den stora röda boken istället.”) Sedan kan man tycka vad man vill om det, men det är ett faktum att det för många känns lite för tungt att sätta sig ner med den där ”stora röda boken”. Diskussionen borde handla om vad man kan göra för att överbygga den tröskeln. Tillgänglighet i all ära (det är en förutsättning, och jag håller helt med i sista stycket före slutklämmen i ditt inlägg), men – som Forever utd. är inne på – man måste kunna sålla också.
Jag kanske skriver ett eget blogginlägg om just det. Hur som, det känns bra att den här diskussionen kommit igång.
Inget fel på bildning – men som Marx sa: hellre en ordentlig rörelse än tio perfekta program.
Om man ska använda teorin om den svagaste länken så är det nog inte bristen på förståelse av verkligheten som är det största problemet. De flesta har tillräckligt med den varan för att gripa sig an verkligheten konstruktivt. Det största problemet jag upplever är bristen på organiserade sammanhang där man kan gripa sig an något. Ensam kommer man ju ingenvart.
Och då blir min slutsats att de perfekt pålästa marxisterna behövs mycket mindre än de lite gnetiga folkrörelseorganisatörerna. Som kanske inte vet vad mervärdekvot är, men som har förmåga att engagera och få folk att känna sig viktiga och behövda. Som förstår att det nuvarande smågrupps- och nätverkstänket inte räcker utan måste ge plats för massa.
Nu kommer säkert nån att anklaga mig för att skapa skenmotsättningar, men min erfarenhet är att krav på perfekt teori faktiskt leder till smågruppstänk. Teorin splittrar, praktiken enar. Vilket inte är något hinder för teoretisk diskussion – bara man kommer ihåg att rörelsen är viktigare än det perfekta programmet.
Jan Wiklund : Har någon förespråkat ”krav på perfekt teori”? Jag tror att vi måste sluta slåss mot skuggspöken för att kunna diskutera det här ämnet på allvar. Men påståenden som ”Teorin splittrar, praktiken enar.” kan jag inte på något sätt hålla med om. Det vore rena dumheter att hävda att den gemensamma kunskap som Marx formulerade i en enhetlig framställning inte vore av verksam karaktär. Jag tror att din argumentation skulle må bra av en näve ödmjukhet.
Snatterskan : Jag syftade inte enbart på tiden. Som närstående till alkoholister och som brukare själv är jag smärtsamt medveten om att alkohol inte bara är en tidskrävande konsumtion utan i högsta krav kraftkrävande. Sedan skriver jag ju rakt av att jag är förstående för att det ”känns” jobbigt att läsa en bok. Men faktum är att antalet timmar på söderkällaren eller carmen aldrig kan väga upp mot några studietimmar kapitalet.
Missförstå mig rätt. Jag är inte ute efter att påföra ett ”skyll dig själv”-argument. Men någonstans får det fan vara nog. Så jävla svårt är det inte att läsa Kapitalet. Det ständiga snacket om att det är det är en större bov i dramat än textens faktiska svårighetsgrad eller längd.
Folkbildning : Men en introduktion eller cirkel i kapitalet hade aldrig varit möjlig utan det akademiska och vetenskapliga mästerarbete som föranligger kapitalet. Inte bara ifrån Karl Marx sida utan ifrån arbetarklassens gemensamma erfarenhet och kunskapsansamling. Öht. så ifrågasätter jag om din uppdelning mellan vetenskaplig forskning och folklig utspridning av den ens är möjlig.
Den feministiska kunskap som vi idag tar för givet inom folkbildning (inom skol och omsorg) var för inte så länge sedan ansedd som akademisk flumteori hos medelklassvänstern.
Marx hit och Marx dit.Lev i nuet vetja och sluta hänvisa till gamla stofiler i historien.
Jag förstår vad du vill komma med, men jag pratar om annat. Det kommer väl alltid finnas någon form av arbetsdelning när det kommer till teori. Att det faktiskt finns folk som är bättre än andra att sammanställa teorier, folk som har tid/ork/lust att sätta sig ner och undersöka grejor rejält på djupet. Detta är ju ett problem, och jag tror verkligen inte på att några ska vara producenter och andra konsumenter. Men faktum är ju att det ändå kommer att finnas ”intellektuella” som formulerar saker och ting på ett bättre sätt än andra. Jag är därför väldigt förtjust i projekt/grupper som sammanfogar ”vanliga arbetare” och intellektuella. Som tex Socialism och barbari och johnson forrest-fraktionen. Det är fan alltid sådana typer av grupper/projekt som kommer fram till de bästa teorierna.
Men hur som. Det var inte det jag pratade om. Det jag ville säga är att problemet med vänstern är att det är så jävulskt mycket totalt meninglöst skit som diskuteras. Folk sitter och läser Lenins samlade verk för att komma fram till att det inte alltid är så taktiskt att kasta sten på en demonstration. Denna slutsats behöver man inte läsa Lenins samlade verk för att komma fram till. Antiintellektualism har en baksida, och det är just detta. Folk som har otroligt avancerade teorier om helt meningslösa saker. Och jag är rätt övertygad om att det är just detta som vardagspussel och andra som resonerar som han/hon stör sig på.
Min erfarenhet är att när man väl pratar om något som är ”svårt” men som på riktigt har något med folks vardag att göra (ett bra exempel är när man börjar prata om olika produktionsförhållanden, så som toyotism, fordism osv) så är det väldigt sällan folk börjar gnälla om svåra ord. Däremot så är dyker väl alltid ”gööö svåra ord” upp i en diskussion om hurvida Negris syn på biopolitik skiljer sig från Focualt. Alltså: när man använder Marx för att förklara världen så är de flesta intresserade ändå (för hans teorier är ju faktiskt jävligt bra för att förklara hur världen fungerar), däremot så gäspar de flesta när diskussionen handlar om unge/gamle marx, vilken sida det och det citatet kommer ifrån, hurvida man kan sammanfoga marx tänkande med den ena och andre filosofen. Jag klankar inte ner på dessa typer av diskussioner nu. Men det är ändå skillnad på att putsa på en frimärkssamling och att använda frimärken för att skicka brev…….
Sen så måste jag ändå säga att ditt svar på wiklund var riktigt skumt. Vaddå ödmjukhet?
Jesper: Ja! Det är jag den första att skriva under på och jag är själv nykterist av bland annat de anledningar du nämner. Men det är ett sidospår.
Jag vill föra en framåtsyftande diskussion om det här. Då tycker jag inte att det håller att konstatera att ”någonstans får det fan vara nog”. UPPENBARLIGEN är det så, att många väljer annat framför att läsa exempelvis Marx. Vad ska vi göra åt saken? Säga att de har fel…? Det leder liksom ingen vart! Istället måste vi fråga oss hur vi ska bemöta det. (Med ‘vi’ menar jag arbetarrörelsen och inte att det vilar ett ”inneboende ansvar” på ”de som redan studerat Marx”. Är det någon som har påstått det senare?)
Detta ‘andra’ som folk prioriterar framför marxläsning kan t.ex. vara alkohol, som du nämner, och jag pratar gärna alkoholpolitik. Men jag undrar ändå, vem är du att säga att det inte är ”så jävla svårt” att läsa Kapitalet? Tror du att ALLA som säger att Marx är svårläst gör det bara för att de har en antiintellektuell attityd? Är det helt orimligt att folk verkligen menar vad de säger?
Jag tar mig själv som exempel – inte för att jag tar det personligt utan för att jag vet att jag inte är ensam: Jag försöker verkligen så gott jag kan att traggla mig igenom Kaptialet. Och det går inte dåligt, men jag tycker faktiskt att det ÄR svårt! Många med mig tycker det och därför behöver vi prata om hur vi ska överbygga de svårigheter som faktiskt finns.
Du säger att du inte vill fastna i en ”skyll dig själv”-retorik, men i så fall får du nog trots allt göra upp med din magkänsla. ;) För jag tycker att din argumentation är bra när du håller dig de samhälleliga lösningarna.
Snatterskan : Jag vill inte hamna i fällan att diskutera utifrån individuella erfarenheter (jag har inget intresse av att argumentera mot dina egna erfarenheter). Och jag är väl medveten om att folk tycker att Kapitalet är svår att ta sig igenom, det är inte det jag polemiserar mot. Men om man jämför med den energi som folk förmår lägga på t.ex. festande så är det ingen omöjlighet att läsa Marx (eller ännu hellre läsningar av honom). Och jag tror att vi någonstans (trots rädslan för Folkpartism™) måste kunna ställa krav på oss själva och våra kamrater när det kommer till disciplin. Och det mitt inlägg handlar om är just hur vi skall kunna ställa sådana krav, utan att folk känner sig påhoppade och kraven bemöts med upprörda röster om elitism osv.
PS. Bara för att jag ibland känner en doft av antiintellektualism inom vänstern så betyder inte det att jag beskyller alla som inte tragglat sig igenom de böcker som jag gillar för att vara antiintellektuella. Trodde inte ens att jag behövde skriva det. DS.
folkbildning : Jag tror tyvärr inte att vi befinner oss i en situation där vi kan beskriva vänsterns problem som att de läser för mycket Marx. Iaf. inte den vänstermiljö som jag kommer ifrån. Samtidigt tror jag att alla håller med om att teori som leder till praktik är att föredra. Jag tror att det är dumt att måla upp en polemik som inte finns.
”Jag tror tyvärr inte att vi befinner oss i en situation där vi kan beskriva vänsterns problem som att de läser för mycket Marx.” Jag skrev att problemet är att vänstern diskuterar fel saker, inte att de läser för mycket Marx. Och det är ett problem som finns. Jag kan ta det jag skrivit nu några gånger igen, eftersom du inte verkar fatta vad jag är ute efter: det är inte viljan till studier som är problemet – folk super och glor på scrubs hellre än läser den senaste hypade vänsterboken eftersom de vet i maggropen att det de ska läsa inte är särskilt viktigt ändå. Om du fokuserar på vettiga saker, så kommer folk att vara villiga att läsa hur ”svår” teori som helst.
Än en gång kan jag säga att jag aldrig hört någon klaga om svåra ord osv när man fokuserar på saker som faktiskt har med folks vardag att göra – som de faktiskt har användning för. Det senaste exemplet är när killen som alltid klagat på att det är ”så teoretiskt jämt” som efter ett föredrag tog upp texten han fått i sin hand och efteråt sa att det var tammefan det bästa han läst. Nu klagar han sällan på hur teoretiskt allt är. Så var det även för mig. När jag upptäckte texter som handlade om produktionssätt som jag kopplade till mitt eget jobb, så jävlar i mig va det small till. Kan säga dig att på två år var jag sällan ute och söp och glodde på scrubs, låg i sängkammaren och plöjde litteratur istället.
Så: istället för att bli sur på att folk inte läser texterna du ger dem och deltar i dina studiecirklar kanske du ödmjukt bör fråga dig själv om det faktiskt är så att folk inte läser dem för att du kanske fokuserar på fel grejor?!?
folkbildning : Ok, nu skriver jag ju uttryckligen att det inte handlar om att folk i allmänhet inte läser de texter jag vill. Så släpp det nu. Visst kan jag hålla med i att folk fokuserar på fel saker. Små kampanjer, anti-fascism, gatumilitans, vulgärradikalism osv. osv. Men åter igen: jag tror inte att det finns någon som inte är missnöjd med vänsterns fokus. Alla vill ju dra resten åt något speciellt håll.
Och som jag återupprepat så många gånger. Jag är inte intresserad av att diskutera utifrån individuella erfarenheter, så som de du beskriver ifrån ditt liv. Där kommer du alltid vinna tolkningsföreträde och det finns liksom inget konstruktivt att finna i en sådan diskussion (det blir lätt som en plätt för dig att hävda vad som helst som passar dina argument, det är ju ditt liv).
Om det vore så att folk glor på dum-tv och super bort sina pengar och resurser för att det råder brist på god teoribildning (eller goda intellektuella) så tror jag att vi är illa ute. Men nu delar jag inte den analysen.
Så: jag förstår mycket väl vad du menar. Men jag tror att du har fel.
”Om det vore så att folk glor på dum-tv och super bort sina pengar och resurser för att det råder brist på god teoribildning (eller goda intellektuella) så tror jag att vi är illa ute. Men nu delar jag inte den analysen.” Tja, det var inte det jag ville komma fram till. Att det inte finns någon vettig diskussion beror på att det inte finns någon vettig organisering. Så där håller jag faktiskt med i det du skriver, att det i grunden handlar om organisering. Däremot är det samma sak där – vänstern generellt borde ödmjukt fatta att folk skyr deras organisationer eftersom de fokuserar på helt fel saker. Men det positiva är också att jag möter folk som faktiskt organiserat sig på ett vettigt sätt, och som utifrån det också för vettiga diskussioner. Men nu får jag ju inte dra in personliga erfarenheter så då skiter vi i det :-)
Hur som, ska inte spamma din blogg mer. Men det var kul att diskutera lite, tackar för det.