Försvara Konstfack mot Svenssons moralpanik
Det finns typer av graffiti som jag verkligen gillar. De fartfyllda, hastiga och adrenalinstinna – där verkets karaktär är så flyktigt att det tar stort intryck av dess omgivning. Tags, throw ups, hollows och etsningar.
Och av flera skäl ligger just NUG mig varmt och hjärtat. Alltid lika medveten om platsen. Än så länge tillhör jag det stora skaran människor som inte haft lyckan att få se hans uppmärksammade examineringsprojekt.
Men jag måste tipsa om boken och DVD:n Metagraffiti som Dokument förlag – som även ger ut tidskriften Underground Produktion – precis släppt. Filmen är lite av en tribut till just graffitifilmen. En genre som har blivit otroligt viktig iom. kulturregressionen och den 1930-talsluktande kulturpolitik som just nu rensar stan från all konst som inte passar den svenska borgerlighetens kulturkanon.
Framförallt rekommenderar jag NUG’s film Spag, som fokuserar på sådan där vågliknande streck som täcker ett helt tåg från första till sista vagnen. Jag har alltid varit förtjust i hur dessa tar vara på tågets rörelse då de oftast målas i farten. Och det är just i farten som de får liv.
Från konfliktportalen: autonomak skriver Det var bättre förr, del 1, clausewitz skriver Keynes alltså, martin skriver Keynes är inte lika med rörelse
2 kommentarer »
RSS feed för kommentarer till det här inlägget.


Kul inlägg. Håller med dig, graffiti är som bäst när verket och platsen samspelar. Och NUG är ett geni.
Det finns ett ännu bättre sätt att använda en sprayburk – rakt i ansiktet på dig din jävla fjant! DET skulle vara graffiti i min smak!