redundans

Veckans lördagsintervju på SR Ekot gästas utav ingen mindre än Naomi Klein. Detta hade kunnat bli en väldigt intressant intervju, där Klein’s beröm av den svenska socialdemokratin tvingats möta den deterritorialisserade arbetsmarknad, som är resultatet av den globaliseringsprocessen hon själv kritiserat. Eller en intervju där Klein tvingats nyansera sin rättspositivism och syn på universiella värden.

Men istället valde sveriges radio’s intervjuare, Anders Holmberg, att rikta in sig på Klein’s identitetspolitiska utspel runt det amerikanska presidentvalet och på Klein som person. Det är ett politiskt avväpnande som ligger rätt i tiden och den liberala mediehegemonin. Men här uppvisar ändå Klein sin stora proffessionalitet och medievana:

“Jag ser inte det här som något personligt. Jag hatar inte. Jag ogillar inte kapitalister. Jag gör en politisk analys som folk försöker avfärda genom att göra det personligt. Och jag är inte intresserad av att spela med i det spelet.”

Det är svårt att inte hålla med Klein i kravet på en identitetspolitisk re-organisering bland den amerikanska arbetarklassen. Den fackliga organiseringen i Las Vegas är ett tydligt exempel på hur framgångsrik en sådan organiseringen verkligen kan bli idag, i USA.

Och trots att jag även håller med henne i beskrivningen av t ex the New Deal och slatsjöbadsavtalen som just kompromisser riktade mot en väldigt radikal identitetspolitisk organisering, så blir jag förvirrad av att Klein inte verkar ha någon idé om vilka dessa nya identiteter som skulle kunna forma politiska subjekt är (här kan vi återigen passa på att referera till den fackliga organiseringen bland Las Vagas’ papperslösa).

Men det är också här som det blir tydligt att Klein inte är någon radikal. Förståelsen av de politiska subjekten som kontingenta medför, för oss radikaler, också en vilja att bryta ned samhällets identitetskonstitutionerande mekanismer. Las Vegas migranters organisering är just ett exempel på en sådan självnegerande identitetspolitik. Papperslösa kämpade själva till sig en anställningstrygghet som inte grundades på en medborgerlig legitimitet. En vilja att förändra sitt politiska subjektskap. Och just den viljan har jag svårt att hitta hos Klein.

Lyssna på Ekots Lördagsintervju med Naomi Klein:

Konflikter: Guldfiske har kanske den mest intressanta följetongen i bloggosfären just nu. På temat den italienska fascismen så har vi nu kommit fram till En fascistisk husockupantrörelse på framväxt. Vänsterpartiet har just avslutat sin kongress och Martin på Dagens Konflikt bidrar med en liten redogörelse.