redundans

Ser idag att förbundsordföranden för Centerpartiets Ungdomsförbund, Magnus Andresson, skriver på sin blogg om min replik på hans debattatikel hos Politikerbloggen som publicerades 1 maj.

Det är högst beklagligt att företrädare för högerns ungdomsförbund inte är intresserade av att föra debatten på en värdig nivå. Två veckor efter att jag bett om ursäkt för min språkliga miss i min replik väljer han att göra sig lustig över just denna språkliga miss, istället för att uppmärksamma den kritik jag vänder mot hans ursprungliga inlägg.

Som ett blått band genom både Fredrik Westerlund’s och Magnus svar på min replik finns tydliga försök att, på ett högst ohederligt sätt, sprida lögner och vanföreställningar runt arbetarrörelsens historia. Magnus publicerar på sin blogg flera påståenden som dock förtjänar att bemötas:

Saken är den att upploppen i Haymarket, som för övrigt inföll den fjärde maj, drevs av anarkistiska arbetare. När dessa anarkister, sällan kända för sin organisering, väpnade till tänderna kastade en bomb på polisen som dödade sju poliser och ett okänt antal civila så är det korrekt att polisen tog till våld för att skingra skarorna.

När skottlossning senare utbröt dog fyra av de strejkande arbetarna. Således dog fler civila och poliser av den bomb som de fick kastad på sig, än de strejkande anarkisterna.

Dessa två stycken drar händelsen ur sitt historiska sammanhang just för att få skeendet att framställas på ett sätt som passar Magnus’ politiska agenda. De anarkister som var delaktiga i organiserandet av demonstrationer kring generalstrejken 1885 var, till skillnad från vad Magnus försöker göra gällande, kända för just sin organisering. Albert Parsons, som hängdes efter den skenrättegång som följde massakern vid Haymarket, var t.ex. en utav de frihetligt organiserade arbetare som lade grunden för fackföreningen International Working People’s Association.

Magnus försöker sig sedan på något så makabert som en kvalitativ redogörelse av massakerns förluster. Men det han glömmer – antingen av ren okunskap eller av rent politiskt revisionistiska skäl – är att dagen innan massakern hade polismakten dödat sex strejkvakter från McCormick Harvesting Machine Co. plant. Union, när några få strejkande hamnat i bråk med strejkbrytare vid plantaget.

Händelserna vid McCormicks är också centrala i historien om massakern vid Haymarket. Det var nämligen där trackaserandet av organiserade arbetare från högermilisen Pinkerton National Detective Agency eskalerade på riktigt. Pinkerton, som de kallades var en privatägd väpnad styrka som startades utav en handfull storkapitalister för att skaffa sig en större kontroll över deras anställda. Pinkerton hyrdes in utav företagsägare för att slå ner organiseringsförsök på arbetsplatserna och för att infiltrera fackförbund och kartlägga organiserade arbetare.

Bomben, som i den följande rättsprocessen av flera misstänks ha kastats utav högermilisen Pinkerton, small först efter att polisen med våld försökt att skingra demonstrationen. Detta och att flertalet poliser som dog föll offer för polisens egna kulor är ytterligare fakta som Magnus låter få vara osagt. Magnus väljer också att fortsätta sina vanföreställningar i kommentarerna till sitt eget inlägg:

Det var en Illinoisguvenör som tyckte att man [Polisen] borde hållt mer ordning och att det drev på kastandet.

Detta är på sin höjd en dålig formulering. Vad guvenören “tykte” finns att läsa i hans skriftliga uttalande angående benådandet utav de dömda arbetarna (http://www.chicagohs.org/hadc/books/b06/B06.htm). Och det råder ingen tvekan om att han ställer polis och Pinkerton högst ansvariga för den beväpning som arbetarrörelsen kände sig tvingad att ta till. Om Magnus och Fredrik hade läst detta uttalande kanske jag skulle slippa skriva alla dessa blogginlägg.

Och om borgerligheten i allmänhet hade heder nog i deras politiskt vanställda kroppar så kanske vi inom vänster skulle slippa att ständigt bemöta deras skamliga lögner och pinsamma okunskap.