redundans

Kvinnopolitiskt Forum tipsar på sin blogg om historikern Eva Schmitz’ bok Kvinnor, kamrater (som finns att läsa ladda hem gratis som PDF), i och med att de i sommar arrangerar en öppen studiecirkel i kvinnokampshistoria.

Petter Nilsson (skribent på Dagens Konflikt) skriver nyktert på SVT Opinion idag om hur fascistiska framgångar kan häröras från vänsterns misslyckanden. Petter skriver att “[o]m man går med på antagandet att kapitalismen i sig inte är problemet blir resten av debatten en fråga om vem som ger kapitalismen mest problem; invandrare, låglöneländer eller oresonliga lönekrav”. En mening som jag tycker ringar in högerns ständiga proto-fascistiska essens, på ett mycket skarpsynt sätt.

Get the latest Flash Player to see this player.

Cecilia Höglund’s från Kvinnopolitiskt forum, tal vid SAC:s 1 maj-firande 2008

Martin Hofverberg beskriver ett utav vänsterns misslyckande som den teoretiska förvirring som uppstår när man släpper in flera olika politiska kompasser. Martin skriver:

90-talets sökande efter svar var nödvändig och den största vinsten så här i efterhand är förstås feminismens landvinningar. Men istället för en teoretisk uppblandning borde en nyläsning av Marx och en nyorientering mot en mer avklädd klasskamp startats, det hade besparat partiet den teoretiska förvirring som består än idag.

Jag tycker att han har rätt i stort. Dock så tror jag att feminismens landvinning inom vänstern på 90-talet mest handlar om ett utåtriktat erkännande. Den riktiga landvinningen för feminismen inom arbetarrörelsen och vänstern kommer ur den långa smutsiga kamp som kvinnorörelsen bedrivit sedan slutet på 1800-talet. En motgång- och framgångsaga som jag tycker att Eva Schmitz’ bok på ett ypperligt sätt beskriver.